Fina pappa.

Ikväll låg jag i soffan och kollade på Spårlöst. Det var en tjej som letade efter sin mamma. Man vet att eftersom programmet visas i tv, så kommer dom att hitta personen som dom söker. Annars får dom inte visa inslaget.
Tjejen hittade sin mamma. Hon fick träffa sin mamma igen. Hennes älskade mamma. Efter alla år och alla mil som varit emellan dom. Jag visste att hon skulle hitta henne. Jag tror att dom har tänkt på varandra varje dag. Det måste dom ha gjort.
Jag grät när dom kramade varandra. Mamma och dotter.

Ikväll låg jag i soffan och tänkte samtidigt som programmet gick, att jag letar efter dig också. På mina ställen där jag vill leta. Men jag vet nog innerst inne att jag aldrig kommer att hitta dig. Även fast jag vet att jag inte kommer hitta dig, så utspelar mitt liv sig ändå på riktigt. Jag kommer inte att få träffa dig igen. Min älskade pappa. Samtidigt som det är en oändlighet mellan oss, så är du mig ändå närmast. I hjärtat. I tankarna.
Jag vet att jag inte kommer hitta dig igen. Men jag tänker på dig varje dag.
Jag grät när jag insåg att jag aldrig kommer att få krama dig igen. Pappa och dotter.

Spårlöst; jag letar efter min pappa. Kan ni hitta honom? Kan vi åka till himlen, hitta honom så att jag får krama honom? Kan jag få säga till honom att jag älskar honom varje dag?
Jag vill inte vara utan min pappa.