Hej älskade pappa.

Igår kväll åt vi jättegod middag och gick ut för att fira Elin, och vi hade jätteroligt. Det finns så många bra människor.
Det jag kommer minnas mest från kvällen är inte alla skratt. Utan det är min och Violas pratstund i taxin på väg hem. Lika tankar. Lika situation. Lika vänner. Det finns så mycket man kan förklara med ord, fast inte till alla.
Nu kom jag precis hem från Sophie. Vi har tagit det så lugnt man kan hela dagen och skrivit en lång packlista inför Thailand. Nu är det bara tre veckor kvar. Men ändå känns det så långt bort. Men det kommer att ske. Som en dröm. Som en dröm som slår in.

Men alla drömmar slår inte in...