God morgon pappa! Världens bästa ängel. Världens klaraste stjärna.

Idag ska jag och Johan åka iväg och få massage. På Studio Paus på Östermalm. Efter det ska vi ut och äta på ett ställe som jag får välja och sen till ett annat ställe för efterrätt. Det ska bli så otroligt skönt och mysigt, särskilt med den här träningsvärken jag har efter gårdagens BodyPump-pass och innebandyträning efter det.
Jag vet att jag har världens bästa pojkvän vid min sida. Det vet jag att du tycker också, pappa.

Jag vet vad du hade sagt om du hade andats nu. "Hoppas att du kan ligga still och inte skrattar ihjäl dig idag." Ja, jag kommer alltid att vara Sveriges mest kittliga människa. Så är det. Det vet du, pappa. Du var inte så icke-kittlig du heller. Mest under fötterna och på sidan, vid revbenen. Det visste jag alltid. På mig spelade det ingen roll vart du kittlade, för det är värst överallt. Minns du? Jag kan höra oss skratta tillsammans.

Jag saknar dig något ofantligt mycket. Jag kan höra ditt skratt i mitt huvud, hur det låter när jag kittlade. Jag kan höra ditt skratt i mitt huvud, hur det låter när du inte alls var beredd. Jag saknar ditt skratt med hela mitt hjärta. Med hela mitt hjärta.