Pappa,

ibland känner jag mig otillräcklig. Ibland osynlig. Men så är det nog att andas - att man inte alltid kan vara på topp. Det finns inte någon som aldrig är osynlig. Det tror jag iallafall.
Du kommer alltid att synas för mig hur mycket jag än inte ser mig själv. Eller någon annan.
Överallt kan jag se ditt ansikte. Överallt kan jag höra ditt skratt. Alltid. Överallt kan jag även se din sorg och rädsla. Det är både bra och dåligt.
Jag vill att du ska vara hemma nu.