This long distance is killing me.

Du finns överallt. Minnen. Foton. Saker. Kläder. Brev. Handstil. Ord. Allt lever vidare genom oss här hemma. Men det är otroligt svårt. För inget är sig likt utan dig. Dom här sakerna tillhör dig. Och oss. Men mest dig. Precis som att du till hör oss. Och precis som att vi tillhör dig. Vi hör ihop. Allihop. Tillsammans. Det är oerhört svårt när en stor länk fattas. Man blir liksom... liten. Man känner sig... maktlös. Jag älskar dig - varje dag!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0