Snart är det julafton...

... och jag har fortfarande inte fått det jag önskade mig för två julaftonar sedan. Minns du vad det var, pappa? Ett botemedel. Ett botemedel mot cancer. Ett botemedel mot orättvisan. Jag försöker. Genom att ge pengar. Men det hjälper inte. Inte ännu. Man får inte ge upp. Snart kanske det inte kommer några fler änglar som du upp till dig. Snart kanske änglar på jorden slipper få vingar och lämna sina nära mot deras vilja. Jag hoppas det. Jag hoppas för alltid.

Tänker på dig dygnet runt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0