Idag när jag var på väg hem såg jag några som skickade upp en svävande lykta. En khom loy. Den svävade upp mot himlen. Det var så vackert. Dom kanske gjorde det för en ängel som inte får vara med dom imorgon. Förra nyåret fick du en sån uppskickad till dig från Thailand. Men inte från mig. Du fick den av Garpen. Hon tackade dig fastän hon inte kände dig. Det kändes stort för mig. Jag letade efter en sån lykta när jag och Sophie var iväg på vårat äventyr i Thailand, men jag hittade aldrig någon. Men jag letade mycket. Jag ville skicka upp lite ljus till dig. Men vet du? Nu har jag en hemma. Mamma har beställt hem några stycken, så du kommer få några från dom som är uppe vid din favoritplats - Idre - och en hemifrån från mig. Massa ljus. Massa ljus för dig. För att du inte får vara här. Imorgon ska jag tända den för dig. Så ska den åka upp i oändligheten. Där det inte finns någon ände. Det kommer bli fint.



Susan "Garpen" Garpensund årsskiftet 2008/2009. Till dig, pappa.