Hade det varit en vanlig kvällen-innan-julafton nu hade vi allihopa här hemma känt doften av julskinka, din jansons frästelse som alla tycker så mycket om, kollat på alla filmer som går den här kvällen blandat med lite Bingolotto uppesittarkväll och sen tagit en varsin skinkmacka. Kanske två, till och med tre. Bara för att man får. Och sen somnat i soffan. Men inte nu. Inte ikväll. För det är ingen vanlig jul. Men vi försöker, pappa. Vi försöker som bara den. Men det är inte lätt. Du fattas så. Det är mörkare utan dig. Men vi försöker lysa upp. Men det är svårt. Väldigt svårt. Imorgon bitti är den andra julaftonen utan dig. Det är så fel. Julen inkluderar alla. Att alla ska vara tillsammans. Att alla väntar med spänning på att någon ska öppna den där fina presenten som man är så nöjd med att man köpt. Så är det lite grann nu också, men inte alls på samma sätt. Det är sorgligt. Men jag lovar att vi försöker pappa. Och jag tycker att vi gör det bra allihopa här hemma. Det tror jag att du tycker också. Jag har till och med bakat julgodis med choklad som jag avskyr. Det trodde du inte att jag skulle göra va? Jag och lillen gjorde det tillsammans och mamma åkte gladeligen med oss och handlade ingredienserna. För mig är det stort just nu. En sån självklar handling hos familjer och sällskap som inte saknar någon inför familjens evighteslånga dag - julafton. En sån enkel grej gjorde min kväll. Nu är jag nöjd. Jag tror att vi är nöjda tillsammans. Imorgon tar vi imorgon. Vi saknar dig. Mycket. Oändligt.