"... till döden skiljer er åt? - ja." Men efter döden också. Nu står mamma själv på platsen. Du fattas något ofantligt.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0