Oändligt.

Den har inget slut.
Den har ingen botten.
Ingen botten alls faktiskt.
Den där oändliga saknaden.
Den där bottenlösa saknaden.
Pappa, kom hem. Snälla fina pappa.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0