Någonstans finns du.

God morgon älskade ängel. Min ängel.

Vet du vad som är bra? Att du alltid kommer att vara min pappa. Vart jag än befinner mig någonstans. Vart du än befinner dig någonstans. Jag är en tjej utan pappa. Samtidigt är jag en tjej som har en pappa. Du är en pappa utan barn. Samtidigt som du har två stycken. Vi är pappa, mamma, dotter och son - fast från olika håll. Du är ju fylld av oss. Precis som vi är fyllda med dig och din kärlek.
Du finns. Jag vet inte bara vart. Räcker det att veta så mycket för att man ska orka? Att du finns? Ibland måste man lura sig själv och hjärtat för att orka gå framåt. Eller iallafall för att orka stå kvar där man redan står och trampar. Jag vet inte var du finns någonstans. Och det skrämmer mig ända in till det innersta, pappa.
Men någonstans...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0