Hej himlens klaraste stjärna!

I morse var det innebandyträning och jag fick le ännu en dag. Det uppskattar jag. Jag uppskattar dom människorna som får mig att le och skratta. Dom skratten och leendena tar mig framåt. Även om det var en dålig dag för mig inebandymässigt - så fick jag iallafall le. Till och med skratta. Jag är bortskämd med det. Tänk att det finns hur många som helst runt mig som får mig att se positivt på saker och ting. Se positivt på vardagen och få mig att vilja leva den som en vanlig dag. Det är fint. Och dom vet säkert inte ens om det själva. Det gör det hela ännu finare - att dom helt enkelt är sig själva och får mig att känna glädje.
Jag kan göra bättre ifrån mig nästa träning, för det som har varit kan man inte göra något åt efteråt, eller hur? Så skulle du ha sagt till mig. Och du har rätt. Jag saknar dig. Fruktansvärt mycket.
Igår var din fina vän Anders här på middag, och det finns inte ord som kan beskriva hur mycket jag uppskattar allt han gör för oss. Men framför allt - han pratar om dig och han får oss att skratta.

Jag älskar dig - varje dag!