Trots allt buller runt om. Trots allt tjatter från helt okända människor runt om. Trots alla skrik från okända ting runt om. Trots alla läten och händelser - så blir det knäppt tyst när jag sitter och tänker på dig, pappa. Som om det är jag i hela världen. Vart jag än skulle befinna mig. Bara jag. Totalt ensam. Själv. Jag och mina tankar som svävar. Allt annat blir tyst. Det enda som finns sen är du. Bara du. Och jag lite grann. I min egna värld.
I min egna värld - där lever alla minnen vidare. Jag älskar dig.