Det kommer alltid att finnas där. Det kommer varje dag i hela mitt liv påminna mig om det som har varit. Även påminna om det som inte kommer få bli minnen - framtiden utan dig. Det kommer alltid att synas på något sätt. Inombords. Utåt. Beteendemässigt. Tårar. Konstiga tankar. Leenden. Slag. Ilska. Skrik. Skratt. På något vis kommer det alltid att visa sig. Ibland ofta. Ibland mer sällan. På olika vis. För mig själv och gentemot andra. Vissa förstår. Vissa förstår inte. Vissa har överseende. Vissa har det inte.  Det kommer vara där hela livet. Och jag ska lära mig att leva med det. Någon dag.
Det där stora ärret...