Vi var hos dig nyss pappa. Idag på halvårsdagen.
Vi satte dit tre stora, vackra rosor. En från oss var och en.
Jag undrar varför jag med automatik tvingar mig själv att räkna dagarna utan dig.
För mig är det ett bevis på hur mycket jag behöver dig.
Ett bevis på hur oerhört mycket jag saknar dig. Älskar dig.
Mamma stod framför din plats idag. Hon höll om mig och Johan från varsin sida.
Hon frågade Johan; "tror du att pappa finns här någonstans, Johan?"
Johan nickade. Världens bästa lillebror nickade. Nicken betydde ett 'ja'.
Och jag tror att han menade det. För han behöver dig. Han saknar dig.
Han behöver dig. Därför måste han också tro det - att du finns.
Det är likadant för mig och mamma tror jag. Och för de andra som saknar dig.
Likadant för oss alla. Alla oss som saknar dig. Vi som behöver dig.