God morgon pappa.

Nu är jag hemma hos Johan. Och vet du vad jag har börjat äta till frukost, pappa? Gröt. Din dotter Lisa som alltid har avskytt gröt, har lärt sig att äta det. Eller iallafall havregrynsgröt. Jag har tvingat mig själv att äta det, och nu tycker jag att det är gott. Kommer du ihåg när jag skulle testa havregrynsgröt första gången? Det var några dagar efter att vi fått beskedet om att du var sjuk. Någon dag efter den 12 december 2008. Vi var hemma och satt i vardagsrummet, du och jag i soffan. Och då fick jag för mig att jag en gång för alla skulle lära mig att äta gröt. För din skull. Det låter knäppt va? Jag tänkte att det inte kunde vara så farligt. Så jag lagade havregrynsgröt med din hjälp till dig och till mig. Jag ville inte äta det ensam. Jag åt en sked ungefär, sen var det inte gott längre. Men det jag tänkte på nu, var att du tog fram min kamera och tog kort på när jag höll i skeden med gröt på. Du sa att du ville föreviga att jag åt gröt, för det var ingen vanlig syn. Till en början tyckte jag att det var väl ingen mening med att ta kort på det... Men jag ändrade mig snabbt.
Jag tog ett kort på dig också. Under samma stund. Kommer du ihåg det? Du och jag hade ätit gröt. Tillsammans. Vi skapade ännu ett minne. Ännu ett minne att lägga i våran fina, oförglömliga samling. Ännu ett minne.
Och vet du vad det bästa är, pappa? Kortet på mig, och kortet på dig, från den stunden - är de enda korten jag har på det minneskortet. Så ska det vara för alltid.

Nu har jag lärt mig att äta gröt på riktigt, pappa.

Utan att behöva anstränga mig, kan jag höra ditt skratt. Älskade pappa. Världens bästa pappa. Världens snällaste pappa.