Platsen som heter hjärtat.
Platsen som heter hjärtat.
Mamma åkte dit. Jag var inte hemma. Mamma tände ett ljus till dig från oss. Dom sa ditt namn i kyrkan. Men jag tände ett ljus för dig i mina tankar. I mina drömmar.
Det gör jag varje dag, pappa.
Du är ljuset. Mitt ljus. Vårat ljus.
Din plats lyser av alla blommor och ljus som fina människor lagt dit. Undebart. Vackert.
Jag undrar om dagen kommer... Dagen då minnena med dig, hela livet med dig, kommer göra att man endast ler. Ler istället för att bringa fram dom där tårarna som kommer. Tårarna för minnena med dig. Livet med dig. Livet som vi alla ville fortsätta leva.
Vi ville ju fortsätta skapa minnen. Tillsammans.
Vi fick inte. Vi hann inte.
Ljus för dig.
Tack för din omtanke.. <3
Det jag menar när ska alltid ta stop? Cancer får inte ta fler liv. Inte fler liv i mitt liv eller någon annans liv. Skit sjukdom :(
Hej, vad roligt att du hörde av dig. Det är ofattbart hur man kan förlora en människa som man älskar så högt, så snabbt. Pappa var mitt allt, han var min bästa vän som jag delade allt med och just nu vill jag bara vara där han är. Pappa fick en stor hjärnblödning i hjärnan som dom inte kunde göra något åt, han hade alltid haft högt blodtryck som han åt medicin för.. Men det Ha aldrig varit något problem. En dag föll han bara ihop på fotbollsplanen och levde i 8 dagar på sjukhuset. Dom trodde att han skulle överleva eftersom om man drabbas av en stor hjärnblödning dör man oftast direkt. Den 8e dagen på sjukhuset steg trycket i pappas hjärna och dom kopplade in en respirator. Han kunde inte överleva, dom kunde inte göra något. Det känns bra att prata med dig eftersom du vet precis vad jag går igenom.. Det finns ingen annanstans vi kan hålla kontakten? Kramar
