Inte i år.

Hej älskade pappa.

Vi lyckades göra dig stolt igår. Vi vann, och vi vann tillsammans. Bussresan hem var mysig och sen åkte vi ett glatt gäng från laget hem till Fia och hade trevligt tillsammans. Skrattade mycket. Som alltid. Efter ett tag åkte vi in till stan och till slut blev det bara jag och Bella som hamnade på samma ställe. Men det var kul det också. Underbara människor. Allihopa. Varenda en. Det är unikt. Det vet jag.

Jag, mamma och Johan har precis varit på visning på ett hus. Vi tog med din storebror också som kan lite mer om vad man faktiskt ska kolla på än vad vi vet. Det var bra. Och huset var jättefint. Där skulle jag trivas. Vi får se vad som händer. Vi får ju inte ha "för bråttom" heller. Men det kommer bli bra.

Ikväll ska jag och Elin på bio. Det är lite av våran söndagssyssla. Elin är bäst.
Jag saknar dig hela tiden pappa. Hela, hela, hela tiden.
Idag är det första advent. Vi har tagit fram lite ljusstakar i fönsterna. Och stjärnor. Mer än så tror jag inte att vi vill göra. Inte i år. Så glatt är det inte. Inte i år.



Det sista jag tänker på innan jag somnar.
Du. Dig.
Det första jag tänker på när jag vaknar.
Du. Dig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0