När jag såg din handstil kom tårarna.

Pappa,
jag hittade en lapp i min plånbok från tiden då du var sjuk.
En av alla lappar som brukade ligga på köksbänken. Skrivna av antingen dig, mig, mamma eller lillen. Vi brukade skriva meddelanden till varandra så, istället för att sms:a.
När jag såg dina ord kom tårarna. När jag såg din handstil kom tårarna.
Lappen fick mig att börja gråta. Tänk om jag hade sparat varenda lapp från dig? Tänk om jag hade känt mig lite mindre trasig då, pappa? Svaret har jag inte. Svaret får jag inte.
Hade jag vetat vad som skulle ske - då hade jag sparat varenda liten bokstav från dig.
Tur att jag har ditt långa brev. Jag saknar dig hela tiden.
Min stjärna. Min ängel. Min vän. Min pappa.


Kommentarer
Postat av: sara

Tack Lisa, för att du är så äkta.. för att du alltid finns där.



Våra pappor sitter där uppe och vakar över oss nu, det kan jag lova dig..



Massa kramar, jag finns alltid för dig.

2009-11-23 @ 15:48:31
URL: http://frookensara.blogg.se/
Postat av: sara

Jag tror iallafall på det, att dom alltid kommer finnas där för en och följa en genom livet. Att alla hinder man kommer att stöta på under livets gång, att dom finns där. Hela tiden, även fast man inte ser sin älskade pappa så finns han där.



Tack Lisa, du är stark du med och jag vet att på något sätt så kommer vi komma starka ur det här.



Kramar!

2009-11-23 @ 19:41:58
URL: http://frookensara.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0