Hej himlens bästa ängel (jag saknar att ha dig här. Väldigt mycket).

Igår lät jag Trophy mixtra med mitt ljusa hår. Resultatet blev mörkt. Men jag gillar det. Det är kul att förändra ibland. I rätt former.
Oavsett hur mycket jag förändrar mig på utsidan, så kommer jag aldrig förändras på insidan. Insidan kommer för alltid att vara den samma. Insidan kommer för alltid att sakna dig lika mycket. Om inte mer. För var dag som går förbi.
På min utsida syns det aldrig, säger nära och kära, att jag inte har dig kvar. Och det är nog sant. Det är ingen - varken mina nära eller främlingar - som kan se att du inte finns hos oss längre. Inte på foton. Inte i verkligheten. Hur skulle dom kunna se det? Samma sak gäller för mig och mina ögon. Jag ser inte på en främling om den personen har förlorat sin pappa eller mamma. Det är något som finns inuti människan. Det är något man får känna efter. Söka efter. Precis som när en hund letar efter något. Det är något som äter upp en människa ända innefrån djupet. Från hjärtat och utåt. Från själen.
Den där sorgen. Den där kärleken och saknaden.

Ingen kan se att jag har förlorat dig.
"Jag kommer aldrig att förlora dig igen."
Jag saknar dig så mycket - varje dag.