Hej pappsen.

Idag har jag varit med världens bästa Elin. Hon är toppen, eller hur? Jag hann även träffa på Niko, Viola och Fia en snabbis innan jag skulle åka hem. När jag såg Viola komma in, så visste jag inte vad jag skulle säga. Så jag lät allt vara osagt, och så kramades vi istället. Det brukar inte behövas mer, för man vet hur det är. Visst är det så det fungerar? Det tycker jag.

Varje morgon har jag vaknat, kollat på klockan och sett att den varit kvart över sju. Men sen har jag somnat om.
Kvart över sju - då brukade du åka till jobbet varje dag. Jag saknar att få gå in i erat sovrum klockan sju på vardagsmorgonen och säga lite försiktigt att "det kanske är dags att gå upp snart pappa?" Du sov gärna så länge som det gick.
Jag har precis borstat tänderna. Förut när jag hade gjort det varje kväll, så brukade du vara i det andra, stora badrummet, bredvid mitt. Och precis när jag var klar, så brukade du vara klar. Vi öppnade ofta dörrana samtidigt, och så slog dom i varandra varje gång, likadant. Man blev lika "rädd" varje gång. Eller ja, jag blev det. Men det gjorde inget. Det var inget farligt. Jag saknar att slå badrumsdörrarna i varandra med dig pappa. Nu händer det ibland att jag gör det med Jonteponte, men det är inte samma sak, för han glömmer bara att stänga dörren.

Nu ska jag krypa ner i sängen med Johan och kolla Vänner - du vet, som jag alltid gör innan jag somnar.
Mamma pussade precis god natt på min kind och gjorde en slängpuss in till lill-Johan. Nu ligger hon i sängen. På din sida. I din säng. Hon vill ligga där. Det förstår jag. Det gör ont för henne utan dig pappa.

God natt världens bästa pappa. Vi hörs imorgon. Varje dag.

Jag älskar dig