Igår kom jag och Sophie hem från Mallis, pappa.
Det har varit underbart att komma bort från allt, även om det "bara" var för en vecka, och tänka på annat.
När vi skulle lyfta från flygplatsen i Palma kände jag att "jag vill inte åka hem, tillbaka till verkligheten". På Mallorca kunde jag tänka på allt roligt, och bara skratta med Sophie åt allt mellan himmel och jord. Gud vad vi har skrattat. Här hemma i verkligheten måste jag ta itu med det värsta - att du är borta. Jag saknar dig så mycket pappa. Det gör så ont.
Det är nu som verkligheten har kommit ikapp mig. Det är nu som jag gråter som mest. Jag saknar dig hela tiden.

Du ska få se bilder från resan (och studenten självklart) när vi fått våran nya dator, för den här krånglar som vanligt, som den alltid har gjort. Jag saknar att se dig sitta här framför skärmen, tippandes på fotboll och hockey. Tittandes på roliga YouTube-klipp och skratta medan mamma lagade middag. Även om mamma med all säkerhet gärna hade velat få hjälp med matlagningen, så tror jag utan tvekan att hon mer än gärna skulle laga hundra middagar per kväll, bara du kom tillbaka till henne. Kom tillbaka, snälla pappa.

Under resan tog jag med skrivboken, den tredje skrivboken. Så jag har skrivit till dig varje dag, som jag lovat.

Jag älskar dig - varje dag