Hej älskade pappa.

Chrille har varit här hela kvällen och fixat lite saker med elen, sånt som du inte hann göra klart. Han är snäll han, eller hur? Han tycker också att det är konstigt att du är borta. Han åt middag med mig och mamma också. Mamma hade lagat pasta och en röra med grillad kycklig i.
När jag tänker på grillad kycklig (ja, det kanske låter knäppt, men och? Jag är ganska knäpp ibland, det har jag fått från dig pappa), så kommer jag alltid att tänka på när du, jag, mamma och Johan brukade åka ner på sommarkvällarna till Lövsta-badet när jag och Johan var lite mindre. Vi brukade sätta oss på stranden, i gräset på en filt, och äta grillad kyckling med potatissallad till middag. Och så kollade man på vattnet, skrattade, och kanske doppade fötterna lite då och då. Då var vi fyra med varandra på riktigt. Som vi alltid brukade vara. Tillsammans. Det var härligt. Så härligt.
Kunde man inte ha fått stanna tiden ungefär i det skedet - så att allt var bra? Tänk om... Vi var ju världens bästa familj. Vi är fortfarande världens bästa familj. Men du är med oss från någon annanstans istället. Vi är utspridda nu. Måste det vara så? Älskade pappa.