Hej älskade pappa! Världens bästa pappa.

Idag har det regnat. Hoppas inte du har haft något regn. Regn var inte ditt favoritväder direkt, men det är du nog inte ensam om att tycka. Kommer du ihåg när du och jag var ute och sprang i regnet många gånger? Det gör jag. Även fast det regnade och var jobbigt, så fann jag glädje i det - du sprang ju bredvid. Jag saknar dig. Varje sekund saknar jag dig. Har du någon att träna med där uppe? Just nu har jag panik för att jag inte kan träna för att jag är sjuk - du vet hur jag blir. Men du har lärt mig från scratch att jag inte får träna om jag är sjuk, särskilt inte med halsont. Så jag lyssnar på dig pappa. Som vanligt. Gud, vad jag saknar dig mycket. Mest.
Idag målade jag, Servan, David och Sophy på lakan som vi ska sätta på flaket på fredag. Dom blev skitgrymma, och jag såg ut som en 3-åring med all målarfärg på mig innan jag ens hade kommit igång med målandet. Så härligt. Kommer du ihåg vad det första var som jag gjorde när jag var liten? Rita och måla (nej, fina pappa, jag glömmer inte alla bollsporter du lärde mig också). Det var det bästa jag visste. Jag kände mig som liten igen när jag fick hålla på med alla penslar och färger. Låter säkert jättefjantigt, och jag vet precis vilken min du hade gjort nu om jag sagt det till dig öga mot öga, men mag kommer nog aldrig komma ifrån att älska att måla osv. Så är det bara. Jag vill säga det till dig öga mot öga. Pappa, kom tillbaka?

Jag blir bara mer och mer nervös inför studenten pappa, hur konstigt det kommer att kännas när inte du kommer stå där och fånga mig i dina armar och säga hur stolt du är och le med ditt största finaste leende. Fan, pappa, jag vill inte att du ska vara där du är. Det gör så ont att du inte får vara med här hos oss, för jag vet hur gärna du ville det. Du var så rädd. Så ledsen. Bland det sista du sa till mig var med din svaga röst "jag vill vara frisk med er", samtidigt som du höll min hand med svag kraft. Du orkade inte mer. Jag grät. Jag gråter fortfarande.
Undrar om tårar någonsin kan ta slut? Jag tror inte det faktiskt.

Vi hörs imorgon igen pappa. Vi hörs varje dag. Det har jag lovat dig enda från början.
OHANA