Hej pappa!

Vet du? Mamma har hittat hit till bloggen till dig (så hon läser säkert det här också - hej bästa mammsen!) och när hon läste det jag skrev förut om att flytta, så var jag och Elin ute och handlade mat. Under promenaden fick jag ett sms från mamma. Det stod: "Älskade skruttan, vi ska inte flytta, i alla fall inte förrän vi måste eller känner att vi är redo. Jag vill oxå vara kvar här där pappa har funnits - självklart! Men det kan komma en dag då jag inte har råd eller orkar att sköta det här stora huset själv o därför vill jag bara se vad det finns för alternativ att fundera på så småningom. Men det dröjer, oroa dig inte, det här är vårt hem (alla 4!) så länge jag bara kan. Älskar dig. Kram mams."

När jag läste det blev jag (lättad är fel ord) lugnare. Det kändes bättre. Även fast det kändes okej innan, eftersom att huset fortfarande låg här i Skälby. Aldrig i livet att vi flyttar från Skälby. Men det tror jag inte heller att vi kommer. Det skulle inte vara rätt någonstans. Här hör vi hemma, eller hur? Mamma satte sig i min säng när jag låg där och förklarade igen att hon bara kollar runt och ser vad som kan passa i framtiden. Sen om det dröjer ett halvår, ett år eller fler, det får man se.
Mamma får mig att känna ett lugn, en trygghet. Precis som du gjorde. Jag har världens bästa föräldrar - bara att ni inte är på samma plats längre.