Hej älskade pappa. (God jul)

Idag är det julafton. Snart är dagen slut. I morse ville jag nog egentligen ligga kvar under täcket och vakna imorgon. Men så fungerar det inte. Det gör det inte. Den här dagen behövde genomgås och levas. Precis som alla andra dagar. Precis som alla andra dagar utan dig.
Förra julafton kunde jag hålla din hand. Förra julafton kunde jag krama dig. Förra julafton kunde jag säga god jul till dig. Förra julafton kunde jag göra allt det - och få det samma tillbaka.

Idag åkte vi till din grav och satte dit tre stora, röda rosor. Vi tände ljus. Det var redan flera stycken som hade varit hos dig och tänt och gjort det fint i snön som lyser upp hela området.
Vi kom hem för en stund sen från farmor där vi var med några av dina syskon och deras familjer. Det var alldeles lagom, och som vanligt på julafton i familjen Johnsson, så sitter man och delar ut julklappar i flera timmar. Det blir lika mycket varje år. Om inte mer.
Tänk om jag hade fått köpa julklappar till dig i år. Och också ge dom till dig.
Tänk om jag iallafall kunde ha fått ett litet tecken från dig idag. Kanske fick jag det. Jag tror som jag tror, som din syster säger. Och det gör jag med. Mina tankar tillhör mig. Bara mig. För min egen skull.

God jul älskade pappa. God jul. På något sätt gick den här dagen förbi, och vi har kämpat bra allihopa. Vi har skrattat också. Det har vi. För dig. För att vi alla älskar dig.
Jag vet att du finns någonstans. Någonstans finns du.

Jag önskar att jag hade kunnat krama dig i morse. Som man gör. Som vi gör. Men i år är ingenting sig likt. Ingenting. Sista julen i huset. Första julen utan dig. Vi öppnade julklappar i morse. Mamma, jag och Johan. Ett foto på dig stod vid oss. På bordet. Du var med. Du är med.

God jul pappa.
Tack för alla fina julklappar.