Igår var jag och Sophie och storhandlade julklappar. Jag köpte mest till mamma och lill-Johan. Det är dom som förtjänar mest. Eller hur? Det kändes så konstigt att inte få köpa någon julklapp alls till dig, pappa. Jag ville. Men jag kunde inte. För jag kan inte ge den till dig. Jag vill att du ska få massa julklappar. Att du ska kunna se och känna dom - att du ska leva här med oss. Andas med oss. Le med oss. Som man gör på julen i vanliga fall. I vanliga fall. Är tillsammans och ler. Skrattar.
Du brukade aldrig önska dig något speciellt. Istället gav du oss det vi önskade oss. I år önskar jag mig att julen bara ska vara över på ett kick.
I år kommer julen bestå av en person mindre och mer tårar än leenden. Skratt känns som en omöjlighet. Det finns inte. Inte under den här julen.

Det är ingen jul om inte alla kan vara tillsammans. Jag vill inte ha någon jul. Inte i år iallafall. Hata är ett starkt ord, men... i år hatar jag julen, pappa.
Kom tillbaka. Snälla. Kom tillbaka. Jag saknar dig så mycket. Varje dag.