Hej papi.

Jag tror att vi lyckades göra dig stolt idag. Vi vann. Det spelades inte innebandy från det andra laget. Jag har ont. Vissa har ondare. Men du är stolt - det vet jag.
Som vanligt tänker jag att du inte kan vara borta. Du kan inte vara borta. Jag har ju skrattat med dig hela livet. Och nu? Det finns liksom inte. En overklig verklighet. Det är såhär dom känns. Nu vet jag. Jag vill inte veta.
Snart är det julafton. Utan dig. Ingen julafton.