God morgon bästa pappa!

Snart har jag varit här på jobbet i en timme, och det är rätt lugnt just nu. Klockan är ju inte så mycket. Du skulle också ha varit på ditt jobb i ungefär en timme nu. Om allt hade varit som vanligt.
Jag saknar att äta frukost med dig. Jag saknar att antingen hinna eller inte hinna ta sportdelen av tidningen innan dig varje morgon. Jag saknar att gå in och väcka dig när du hade sovit lite för länge på morgonen när du skulle till jobbet. Jag förstår att du var trött varje morgon. Du hade mer att göra och stå i än vad jag och många andra förstod. Men du sa aldrig något. Du klagade aldrig. Aldrig någonsin. Aldrig. Det viktigaste var hur andra mådde.
Men... för mig var det viktigaste hur du mådde. Vi är ganska lika gällande det också; jag klagar sällan, gör det jag ska och ibland lite till, och så får man ta den så kallade smällen efteråt. Ibland inte.

Jag behöver dig. Jag behöver dig hela tiden, pappa.