Jag har alltid gillat utmaningar. Du också.
Jag har alltig gillat att tävla. Du också, pappa.
Men att tävla mot det här - det vill jag inte.
Det vill inte du heller. Ingen av oss. Ingen.
Ibland går allt så fort så att man inte hänger med.
Snabbheten blev helt plötsligt en svaghet.
Styrkan är som bortblåst. Borta med vinden.
Istället tar sorgen över. Med sin stora makt.

Du har alltid älskat att vinna. Jag också.
Du har alltid hatat att förlora dom få gånger det hänt.
Jag med. Jag med, pappa. Förlust är inget vi tar på.
Men till slut stod förlusten och knackade på dörren.
Hastigt. Hårt. Harmlöst. Högt.
Jag hatar det; att förlora.