Hej pappa.

Jag har legat hela kvällen i sängen och kollat på hockey. Sverige var överlägsna. Roligt att se. Roligare än A-landslaget. Det vet jag att du håller med mig om. Kommer du ihåg för ett år sen, när vi alla låg här inne i mitt rum och kollade junior-VM i hockey? Vi höll varandra i handen, du och jag. Då var allt så nytt. Ett år sen, helt otroligt att tiden går framåt. Utan dig.
Jag ligger hela tiden och tänker på att du har funnits här. Funnits här levande. Och nu är du inte det. Nu är du inte levande. Hur är det möjligt?
För ett år sen låg vi här allihopa. Då var allt sprillans nytt. Sjukdomen. Det hann aldrig bli gammalt. Det gick för fort.
Jag saknar dig varenda sekund. Jag behöver dig.
Allt var så plötsligt. Allt var så nytt. Ingenting hann bli gammalt. Början var lika med slutet.

"Vi som hade det så bra..." sa du med din svaga röst. I början. Mot slutet.