Hej papi.

Nu är jag hemma hos Sandra. Det är alltid lika härligt att komma hem till dom här. Dom är så omtänksamma och glada hela tiden. Varje gång jag träffar Håkan och Lotta får jag en kram, och det är en gång som jag börjat gråta när Håkan kramat mig. Det var någon vecka efter att du somnat in och allt var totalt nytt och overkligt, även fast det fortfarande är det. På begravningen räknas det inte att jag fällde tårar när dom kramade mig, för under dom timmarna som allt höll på, så hade jag inte torra ögon många sekunder.

Jag och Sandra ska på bio ikväll, och sen ska jag sova här. Sandra har flyttat hemifrån. Roligt va? Tiden går så fort, eller hur? Det var inte länge sen som hon och jag spelade innebandy mot varandra i våran hall känns det som. Kommer du ihåg det pappa? Det vet jag att du gör. Du, jag och Johan brukade också spela när vi var mindre. I våran hall, innan den var fixad och klar. Du hann inte bli klar med hallen innan det ofattbara hände, men den har blivit klar nu med hjälp av några runt omkring. Kanske inte till precis så som du ville, men vi kunde inte tänka på det så mycket nu, för vi behövde få hallen klar. Men den är fin nu pappa. Den är fin. Bra va?
Mamma har förstorat upp foton som du tagit uppe i Idre och satt upp på två ställen i hallen. Dom passar perfekt där. Det är underbara foton på utsikten mot fjället vid vattnet. Du tog alltid ett foto där. Från samma plats varje gång.