Då kommer tårarna
Rakt fram. På ingenting.
Att jag inte ska få träffa dig mer,
gör det svårt att se någonting.
Tittar jag bakåt, syns alla minnen.
Då kommer tårarna.
Tittar jag framåt, syns tomheten.
Då kommer tårarna.
Ingenting är sig likt.
Jag vill inte.
Jag orkar inte.
Inte just nu.
Jag vill skratta med dig pappa.
Så fort jag är frisk och vi kan ses, då ska jag göra mitt bästa för att du ska kunna le. för stunden :$ jag älskar dig <3
Jag har velat skriva till dig hur länge som helst. Eller egentligen ringa, men det var så länge sen vi sågs, och jag var rädd att du inte skulle komma ihåg mig, och jag har inte vetat vad jag ska säga. Hur kan man veta? Jag vill bara säga att jag är fruktansvärt ledsen för dig och din familjs skull. Jag är mållös. Det finns inga ord. Din pappa var alltid så glad och positiv. Världen är fattigare. Men jag tycker att du är helt sjukt stark, sättet du skriver på, hur du fortfarande lever ditt liv, det krävs mod. Fortsätt vara modig! Du är i mina tankar, likväl som din pappa!
Hej (och tack) jennifer. Det är väl en självklarhet att jag kommer ihåg dig, jag är inte den som är den. Jag minns mina vänner, även om man inte sågs igår.
Tack för väl valda ord, det går rakt in i hjärtat. Tack, snälla.
