Viola och jag skickade upp en nyårshälsning till er igår, pappa. Till våra änglaföräldrar. För orättvisan. För att vi hatar att ni inte får vara här och för att ni är saknade av oss och många fler. Vi skickade upp lyktor tillsammans, alla fem tjejer. Alla har vi någon som vi saknar. Tar ni hand om varandra där ni är? Är ni trygga där ni är? Någonstans måste ni vara. Jag kommer alltid leva med undran; vart?