Pappa,

på radion här på jobbet, spelades nyss en massa låtar från Melodifestivalen. När jag hör dom låtarna tänker jag på dig. Inte på grund av texterna eller så, utan för att vi brukade ligga i din sjukhussäng - eller sitta  bredvid och hålla handen - på lördagarna och kolla på alla delfinaler. Det var mysigt, även fast ingenting var som det skulle vara. Allt var ändå fel. Men jag fick vara med dig. Med min pappa. Min älskade pappa.
Jag fick vara med dig. Nu kan jag bara drömma.